Vaknade, inte. Gick ändå upp. Mörkt överallt, öppnar ögonen, lite ljusare blev det. Vandrade genom lägenheten, planlöst och irrationellt. Hamnade som tur är i badrummet, förstod att jag hade ett uppdrag. Undrade vilket? Drack lite vatten. Blaskade lite vatten på kroppen, lite random så där, kände mig så fräsch. Eller inte. Gick vidare, hittade köket, tack och lov. Gjorde en smörgås att ta med. Funderade över livet men mest undrade jag hur många grader det kunde tänkas vara ute. Fuskade genom att kolla på termometern. Inte så kallt, bara -7. Klädde på mig, dock inte i köket, hade återigen lyckats ta mig till rätt plats, sovrummet. Undvek skickligt fällan, sängen. La mig bara en kort stund på sängen...
Fick börja om från början, nästan. Struntade i vattenblaskandet och köket. Kom iväg. Kom till jobbet, undrar vad jag gör här. Försöker få svar av mina arbetskamrater. En arbetskamrat svarar genom att visa mig ett foto på hennes toalettstol. Funderar på vad det betyder...?
Åt min medhavda lunch, blev för mätt. Ångrar allt, eller åtminstone de sista laxskivorna. Kollar att champagneglasen är rena till eftermiddagschampagnen. Ser ljuset i tunneln, tack vare att jag rev bort persiennerna från fönstret.
Sätter mig på min stol och spräcker jeansen! Blir glad och tänker; precis vad jag behöver! Säkerställer att champagneglasen verkligen är rena!
Blundar, mörker. Äntligen.
4 timmar sedan
2 kommentarer:
Åh sängen... finaste platsen på jorden. Framför allt på morgonen. Mina morgnar ser väldigt ofta ut just sådär. Ett väldigt förvirrat tillstånd.
Det här har vi nog alla upplevt. Eller inte.
Skicka en kommentar