Dagens utflykt var härlig, vi åkte till mer sol än hemma, och såg familjer av olika sorter. Det var den rosa familjen, alla bar något i rosa, mycket rosa. Familjen som gick åt lika många håll som familjemedlemmar (mycket vanlig på turistorter). Familjer i grupp, extremt vanligt och i olika åldersklasser. I den gruppen är barnen för en gång skull inte är så hårt hållna utan kan i lugn och ro stoppa både en och två nävar grus/gräs/sand, eller annat föräldrarna vanligtvis svimmar av, i munnen, inte i föräldrarnas munnar utan sina egna.
Sen var det vi.
Och på inrådan av Nilla, annars får jag lock för öronen, skippade jag dieten för en stund och gjorde saffransrisotto med stekta champinjoner och grillad kyckling till middag. Snäll som jag är har jag fått ett glas vitt vin till det. Nu väntar en slöstund på balkongen, och min bok för dagen:
Bekännelsen, av Olen Steinhauer.
3 timmar sedan
4 kommentarer:
Shit jag vill också läsa, men jag hinner inte för jag måste blogga hela tiden. Är boken bra? Har inte hört talas om den.
(För övrigt kan jag inte nog understryka vikten av att inte göra några drastiska förändringar i dieten.)
Boken är mycket bra. Ett fejkat östland efter Stalins död. Jag har snart kommit halvvägs. Det är samtidigt lite nutidshistoria. Usch ja, det är svårt att hinna med att läsa, i mitt fall mellan vilopauserna.
Härligt med picknick!!! Själv åker jag till radioskuggans land i morgon....
Hur ska jag överleva?
Fast jag kanske mår bra av en bloggpaus. Får ändå inte ur mig något vettigt.
Stort o smått: Va, vad är detta för självförringande? Du som trollar fram äventyr i den tråkigaste vardagen. Skärpning bruden!
Skicka en kommentar