måndag 23 januari 2012

Det funkar, också

Att äta några av julens knäck som äldsta inte städat bort. Jag åt fem stycken, och jag kan konstatera två saker om knäck. Eller ja, egentligen flera men jag tänkte bara ta upp två saker.
1. Jag blev väldigt gasig i magen av de där knäcken.
2. Fem knäck räcker för att jaga dämonerna på flykten nästan lika bra som en promenad. I alla fall tillfälligt.

9 kommentarer:

Suzan sa...

Åt itn en endaste knäck i julas.. fan..

Knasterfaster sa...

Jag instämmer med ovanstående kommentar.

Malla sa...

jag glömde ta fram knäcken från frysen till jul.Men npg fan måste dom väl hålla till nästa va? Så slipper jag göra nya då.

Gafflan sa...

Vilken tur att hon inte städade bort dom. :D

Märta sa...

Fem knäck om dagen sabbar alltså magen? Å andra sidan kan det vara värt det om man gasar ihjäl dämonerna! :)

Ellen sa...

Jag är väldigt förtjust i både knäck och dig. Dubbelförtjust i dig när knäcken ligger i din mage mao ;)

Snokis sa...

Inte en jävla knäck har jag ätit den här julen. Och det julgodis jag lyckades producera åt ungarna upp så fort det kom fram ur pytsburkarna.

Nina sa...

fem knäck? Hur stora var de? Jag hade aldrig kunnat nöja mig med fem!!! Nu tycker jag inte bara du är rolig och beundrar dig för den du är, jag är tokimponerad av din karaktär också! ...fem... galet! fast din mage verkar lite klen... du får öva upp den! äta mer knäck alltså! =)

Singelmamman sa...

Suzan: Så bra, jag åt nog fem då också. Det kommer fler jular.

Knasterfaster: Hade du velat äta fler knäck?

Malla: Kan man frysa knäck? Tina det till midsommarmaten, det är ju ändå nästan likadan mat som till jul.

Gafflan: Jag hoppas att det smakades på en innan rensningen satte igång. :-)

Märta: Exakt, på allt. :-)

Ellen: Åh gulliga du!

Snokis: Jag sparar en knäck till dig så får du den när vi ses.

Nina: Vanligt stora. Jag hade bestämt mig för fem. Jag kan vara sjukt envis när jag vill. :-)

Och jag tackar för att du säger så snälla saker.