tisdag 24 januari 2012

Lite arg

Igår på lunchen satt jag och pratade med en av mina arbetskamrater. Hon är mamma till två tonåringar som tävlar i en sport. Min arbetskamrat bor en bra bit norr om stan, cyklar ofta till jobbet och hem och tränar väldigt mycket utöver det. Jag tror att hon är lite yngre än jag. Så säger hon att hon sedan i julas gått ner två kilo, bara genom att äta mindre portioner. Det är ju bra, om hon hade behövt det. Jag vet inte vad jag ska göra för jämförelse, men hon är snyggt smal. Smärt tror jag hon kan benämnas.
Jag sa det, och då sa hon två saker som nästan fick mig att bli riktigt arg.
"Men jag är tjockast av alla i min familj nu och jag tycker att mina byxor som jag hade förut sitter lite trångt."

Jag sa att det är så, inget att göra något åt, för att du ska kunna bibehålla den kropp du hade som tonåring måste du jobba väldigt hårt. Äta helt annorlunda och öka träningen. Det var hon villig att göra. Jag sa åt henne att hon behövde jobba mer med sin självkänsla och föreslog terapi. Sen fickjag  huvudvärk av att inte bli argare än jag blev.

19 kommentarer:

Yoyce funderingar sa...

Oj, oj, oj, det där låter lite sjukligt. Om hon tycker så, så borde hon åtminstone hålla tyst om det. Det finns de som har det värre.

Godmorgon!

Ting sa...

Fast varför blir du arg?

Singelmamman sa...

Youce: Hon har det garanterat inte lätt. God morgon och välkommen hit!

Ting: Jag blev arg för att i hennes värld var drt naturliga åldrandet onaturligt. Det är en sak att ha en målvikt, gå ned till den, eller upp, och jobba för att hålla den. Det är inte det lättaste och kräver disciplin. Men min arbetskamrat jämförde sig med unga tonåringar, 20 år yngre än hon, och ansåg att hon var fel och tjock. Fast hon kanske insåg det och ville ha hjälp att formulera för dig skälv att hon tänkte fel.

Malla sa...

Ja, hon måste nog jobba lite med sig själv.

Helena m. 4 sa...

Jobbigt med folk som har sån skev uppfattning/självbild, antagligen mest jobbigt för dem själva, speciellt om de inte har redskapen (eller kunskapen) om hur de ska nå sina "mål". Att bara gå i uppförsbacke gällande en sån sak måste vara slitsamt på allt möjligt annat i ens liv också...
Föstår att du fick huvudvärk.

Märta sa...

Sorgesamt att inse vilka kroppsidéal som råder..
Läste i någon toppblogg om en mamma som skulle köpa sillisar så fort hon ammat klart. Givetvis är valet fritt - men i kommentarsfältet var den rådande åsikten att man minsann som kvinna inte skulle behöva "lida" för att man fött och ammat barn.. Det gjorde mig uppriktigt sagt väldigt ledsen.

Tove Kungsholmen sa...

Lika bra att du inte blev argare. Du hade rätt, hon borde fundera lite över sin självbild.

Ditt argument för att jag ska ta mig till bloggträffen var ju klockrent! :D

Snäckskalsdalen. sa...

Jag tycker hela hennes resonemang faller på att "jag är tjockast i min familj" - hur mäter man det, det är ju så individuellt och alla är vi ju något olika även om vi jämför oss med vår alldeles egna familj.

Sen är det ju faktiskt så att en del bibehåller sin unga kropp hela livet, min mor t ex, nästen inte en rynka, inte ett gram som flyttat på sig eller kommit dit under hennes liv och hon blev gammal. Men så rörde hon på sig hela tiden, alltid, högg skog och så där, enkla kvinnorsysslor!!!

Jag är inte lik henne.

Ibland blir det överhysteriskt.

Singelmamman sa...

Jösses så dålig stavning min mobil har. Får ta ett snack med den..

Malla: Jag önskar att hon gör det.

Helena m.4: Bra liknelse med uppförsbacken.

Märta: Fruktansvärt ledsamt!

Tove: Att bli argare hade inte hjälpt.
Förstod att du skulle förstå mina argument! :-D hahaha!

SnäckskalsAgneta: Eller hur, det är ju högst individuellt. Min mamma gick inte upp ett gram till hon var drygt 40 år. Men sen blev hon stillasittande. Att röra på sig för att man mår bra av det är inte samma sak som att bli hysterisk för att livet och kroppen har sin gång.

Ellen sa...

Fast bara en kram till dig och din huvudvärk känner jag. STOR KRAM.

Tant Grön sa...

Trist att kollegan har kass självkänsla och tror att ålder och att kroppen förändras är en sjukdom som går att bota. Sluta vara arg på henne, ditt huvud är alleles för smart och snyggt för att behöva få värk p.g.a. knasbollar. Kram

Ann-Sofie sa...

Tycker det är sorgligt med sån självbild.

Men tycker att det var bra av dig att försöka få henne på bättre tankar.

Singelmamman sa...

Ellen: En kram om dagen håller doktorn borta från magen! Känt ordspråk! KRAM!

Tant Grön: Håller med, ilska lönar sig inte i såna lägen. Tack för den tjusiga kommentaren om mitt huvud! :-) Kram

Ann-Sofie: Kanske det kan vara ett försök att hitta rätt som hon lyfte frågan. Hoppas det.

Sus sa...

Det väcker ont blod.
Hos de som kanske har/haft jobbigt med mat.

folk som säger så mår inte bra.

det är vad jag tror.

Madlar sa...

Sorgligt att skalet är viktigare än innehållet. Visar bara vilka värderingar hon lever efter o att hon troligen sluppit några större omtumlande trauman i livet.

Singelmamman sa...

Sus: jag tror inte hon mår så bra.

Madlar: Tror som du. Hoppas att hon inte överför det till sina barn.

Sus sa...

Att prata bantning, vikt och ideal inför barnen borde vara straffbart.

Anonym sa...

Du vet var jag står och det är bara att beklaga hennes skeva självbild. Att helt behålla den kropp man hade när man var tonåring är inte realistiskt men man kan vara snygg och vältränad ändå. Man ska aldrig jämföra sig, alla är vi olika men ändå lika. Hoppas verkligen inte hon går för hårt åt det på hemmaplan så hennes barn drabbas, för då är det snart någon som sitter i ätstörningshelvetet. Hon behöver hjälp! /SysterYster (nu även dyster)

Singelmamman sa...

Sus: Håller helt med.

Syster Yster: Man får vara dyster. Och ja, det är sorgligt att höra henne, jag har hört hennes sätt att se på träning för sina barn och häpnat över det. Piska men ingen morot. Åtstörningar lär nog ligga och lura där. Kram!