torsdag 30 juni 2011

Myror i brallan

Inte bara där, över/i hela kroppen. Ja, bokstavligen talat alltså. Är sjukt rastlös. Kan bero på den något annorlunda träningsvärken. (tyst Sus!) Inom bara några minuter är det jag som tar mina pinaler och drar till den svettiga träningslokalen. Sen blir det egen balkong och kvällssolshäng.
Men jag måste fråga dig om en sak. Hur hanterar du personer som du får gåshud av? Ibland stöter jag ihop med människor som rent ut sagt är läskiga. På vilket sätt är olika från person till person, men mig ger de känslan av att vilja gå långa omvägar för att slippa ha med dem att göra. Typ via Örkelljunga. Jag uppför mig självklart som en redig vuxen och pratar med dem när jag måste. Enbart för att det är för svårt att gå långa omvägar. Men jag mår inte bra av det. Jag har såna människor här på jobbet. Det är väldigt jobbigt.

6 kommentarer:

Ezter sa...

Helst vill man ju bara nonchalera sådana personer, men tyvärr får man ju oftast försöka vara hyfsat trevlig. Men man kan ju fatta sig kort! Går det så tar även jag en omväg, så vi ses kanske i Örkelljunga nån dag!

nillas liv på pinnen sa...

Det finns ju någon anledning till att de känns äckliga. Jag brukar vara kort på gränsen till otrevlig. Direkt kommer jag nu på två exempel på gubbar (det var arbetskompisar) som var äckligt närgångna och som jag gav iskalla axeln tills de förvirrat backade. Därefter uppförde de sig och den ena kom jag faktiskt till och med att tycka om.

Sus sa...

*fnissar*

Jag har inget pokerfejs då det gäller sånna människor. Jag kan knappt titta på dem.

Men så är jag inte vuxen heller.

Den där tjockisen sa...

Människor jag tycker är läskiga är för det mesta sådana vars humör jag inte förstår mig på. Jag får gåshud av labila människor och är helt beredd att dubbelboka möten eller gömma mig på toaletten för att undvika konfrontationer.

Singelmamman sa...

Ezter: Örkelljunga får det bli!

Nilla: Rensa luften brukar alltid funka. Det är steget innan luftrensningen som är jobbig.

Sus: Fnissa du ...
Jag är inte alltid heller vuxen. Som tur är.

Tjockisen: Jag är mer konfrontationsmänniska, tyvärr. Väljer inte alltid rätt tillfälle.

Petra sa...

Det är nog bara att bestämma sig för att de är som de är, för att de är det. Egentligen har de ju inget med ditt liv att göra, så varför ska de påverka ditt välbefinnande?

Ryck på axlarna, var överdjävligt trevlig mot dem (det brukar funka för mig) och gå vidare med rak rygg och ett stort leende. Vill de stjäla nåns energi, så kan de leta någon annanstans. :)