Mina arbetskamrater undrade när vi var på väg till båten, vilken båt vi skulle åka med, vilken tid den skulle åka och när vi skulle komma hem igen. Mäh! Fråga mig liksom. Jag hade ju bara bokat biljetterna.
Jag funderade på en sak i veckan, det här med komplimanger, att kunna ragga. Jag är väldigt bra på det, att inte kunna ragga alltså. Jag förstår inte heller när någon uppvaktar mig om inte hon eller han är väldigt tydlig. Typ, "hej jag gillar dig". Fyndigare raggningsrepliker är lite bortkastade på mig. Men jag minns en, jag och R skulle i vår ungdom cykelcampa på Gotland. Vi kom till Visby och letade upp SSU Tomatens lokal, fråga inte, det var väldigt logiskt då, och fick låna den en hel vecka. Den hade det mesta, kök, rum och toalett. Duschade gjorde vi hos en trevlig tant i trappuppgången. Vi knackade helt enkelt på och frågade henne om vi fick duscha där. Vi hittade också en trevlig kille som inte hade någon stans att sova första kvällen, han fick bo med oss.
En kväll när vi sett Ulf Lundell spela på Kneipbyn mötte vi några pojkar, jag och R. Tanten i trappuppgången och vår inneboende killa var inte med. De trevliga pojkarna var från någonstans i Sverige och den ena tyckte att jag var sötare än potatis. Se det är en komplimang jag kommer ihåg än idag. Men hur grabben såg ut minns jag inte.
18 timmar sedan
11 kommentarer:
Mycket bra blogg, lämnar jag mina
http://calcioitalianoradio.blogspot.com/
Vi läser, hälsningar.
Är inte du bra på att ragga...? Säger bara tull - tjänsteman - Åland - osv - bl a.....nattkram
Att ge komplimanger, och att kunna ragga. Verkar som att du satt likhetstecken mellan de båda fenomenen. Jag har en stark känsla för det ena, men inte det andra.
Det sägs ibland att en svensk kvinna, till skillnad från de kontinentala, inte kan ta en komplimang utan att missförstå den. I vårt kärva och bistra (språk)klimat uppfattas en komplimang, eller ett vänligt ord, ofta som en invit till att ligga.
Det glädjer mig att du tycks se saken genom andra glasögon. Att vara övertydlig gentemot dig är tydligen vad som räknas om ragget gäller, och jag fungerar själv ungefär likadant. För dum för att fatta ... Utan att antyda att någon annan än undertecknad är dumhuvudet.
Jag raggar inte, uppvaktar inte, men p.g.a. min glappa käft har jag nog dessvärrte skapat ett antal missförstånd genom åren. Det är trist när man inte talar samma språk!
Därför uppskattar jag din redogörelse, som bekräftar undantaget ...
Detta är första besöket på din blogg.
Slutligen; ett citat och en fråga: "Fucking Tierp, (jag är beredd att hålla med)."
Varför då!? Har du anknytnig till orten. Själv visste jag knappt för ett antal år sedan att Tierp existerade. P.g.a. olika omständigheter har jag nu min permanenta lägenhet i den orten, och min inkomst kommer från aktiviteter i en än mindre håla. Och jag trivs alldeles utmärkt!!!
Välkommen till Tierp törs jag nog skriva, utan att du uppfattar det som ett ragg.
Ja det finns ju sötpotatis...
Vi läser, hälsningar - gulligt skrivet av en italienare! Jag läser också hälsningar. Självklart ska vi äta gubbar och dricka bubbel - snart!!! Jag får bara komplimanger av berusade (om de är berusade av mig eller alkohol låter jag vara osagt). Sötare än en potatis - var han potatisodlare? Potatisar kan vara extremt söta faktiskt. En del knölar ser riktigt mänskliga ut.
Jösses vilka kommentarer...;-) Mannen kramar tillbaka :o) Jag tycker du "raggar" omedvetet hela tiden! Minns du brandmannen inne på Åhléns? Karlarna på stan som du stanna och pratade med när jag bara fortsatte och och prata, med dig...? Vet du, solen skiner!? KRAM!
Calcio: Tack och välkommen hit.
Snäckskalsdalen: Men jag pratade ju bara med dem. Kram
Erik: Välkommen hit. Att ragga och ge komplimanger är två helt olika saker. Absolut. Men en komplimang behövs ofta innan raggning. Och Tierp, jag hade min syster där i många år, en sömnig liten by.
Shamrock: Det finns det.
Knasterfaster: Han var potstisodlare.
Fru Venus: Jag håller tummarna för solen. Och dina exempel ser bra ut i skrift. :-)
Kram
Tierp är inte en by, utan en köping. Så säger folket här i norduppland. Trodde att systemet med köpingar, som ett mellanting mellan byar och städer var utrotat, men har fått lära om.
Man går helt enkelt ner på "köpingen" när man besöker de centrala delarna av Tierp.
Tack för att du noterade, och välkomnade mig, som färsking på din blogg.
Erik: Just det köping, det finns nog bara kvar i folkligt tal. Jag får nog googla på det.
Jag sitter här och läser ikapp. Helvete vad du bloggar bra hörru. Always.
Glad midsommar på dig.
Mona: Tusen tack för kommentaren och Glad midsommar tillbaka!
Skicka en kommentar