Och så ler jag. Det är då jag kommer på mig själv, i samma stund som jag börjar prata med Snöskatan/Björktrasten. Ja ha. Det är så långt kommet nu alltså. Jag får väl börja samla brödkanter så att jag får fler vänner att prata med.
1 timme sedan
onsdag 18 april 2012
Ledig parkbänk, någon?
Och så ler jag. Det är då jag kommer på mig själv, i samma stund som jag börjar prata med Snöskatan/Björktrasten. Ja ha. Det är så långt kommet nu alltså. Jag får väl börja samla brödkanter så att jag får fler vänner att prata med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Du kommer att vara den finaste matafågeltanten ever!
Jag kan komma med en pläd om du vill?
Ibland får man vettigaste svaren av just fåglar. Eller kissor.
min syrra brukade fånga småfåglar när hon var liten. hon smög så tyst att hon kunde ta dom i händerna
Om du tar med bröd så tar jag med champange och en filt så kan vi sitta på en bänk och prata med fåglar.
till och med jag gillar fåglar.
Hahaha.. Underbart! Fast du pratar iaf m någon.. Jag kommer på mig själv eller mer hör mig själv, prata för mig själv ;P
Joruserru, nu är fågelpratar/matar åldern inne! :)
Du blir som fågeltanten i MaryPoppins
Det värsta är inte när man snackar med dom. Det värsta är när de börjar svara tillbaka. Tro mig!!!
Sus: Puss på dig!
En pläd är alltid ok.
Fru Venus: Vi som kan prata med djur har det bra.
Malla: Häftigt! Min son tog en duva i Venedig en gång, men det räknas inte för de var mer eller mindre tama allihop.
Mammahäxan: Ja! Vilken strålande idé!
Snokis: Jag gillar dem, en och en.
Miss C: Pratar för mig själv gör jag alltid! Det här är en utveckling.
Märta: Det kom bara så plötsligt, jag tänker att jag borde börjat med en mindre fågel, typ gråsparv, först.
Shamrock: Hm, får jag visst googla på.
Lilla Blå: Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot det!
Skicka en kommentar