Jag gick knappt tre kilometer och Sus gick sju. Och vi gick tillsammans. Förstå det om du kan! Jag förstår det, min gps-stegräknar-app slutade fungera efter halva sträckan. Sus tror att jag kom åt någon knapp, tryckte fel, det tror inte jag. Jag tror att min mobil är dum i hela huvudet.
Jag hade innan promenaden lovat Sus att jag skulle lyssna, med båda öronen. Det glömde jag bort på en gång vi sågs, jag pratade som om jag hade två munnar! Nu har jag skrivit ett kontrakt som jag ska ge Sus på söndag när vi går igen. Hahaha! Går igen..
Jo det var alltså det där kontraktet. Det står att hon förbinder sig att aldrig flytta ifrån mig. Bra som fasiken om du frågar mig. *glad*
Sen har jag gråtit en skvätt när jag kom hem. Jag råkade läsa det här. Jag säger samma sak, jag önskar alla människor en egen Sus. Tänk så mycket bättre världen skulle bli då.
11 timmar sedan
6 kommentarer:
Så rara ni är mot varandra! Och det kan jag förstå, för ni är lika rara båda två!
Kramar
15 september har vi vår årsdag.
Och nu gråter jag också.
Inte för 15/9 utan mer för att jag har dig =)
SnäckskalsAgneta: Jag skrattgråter här nu så tonårsdottern tror att jag är ledsen.
Sus: Snörvel! Då skriver jag in en promenad med efterföljande champagnedrickande i min kalender!
Gört!
Ni är väldigt duktiga som går så mycket. Kan ni inte komma förbi och hämta upp Oss först nån gång?
Sus: Gjort!
Snokis: Det hade jag gärna gjort. Men om vi promenerar till er är jag ganska säker på att vi inte orkar ta med er ut på någon promenad den dagen. Kom hit istället! Det har Ni ju bestämt.
Skicka en kommentar