fredag 28 december 2012

Är det inte liite typiskt så säg

Jag har i många år varit lite på kant med min kropp. På många sätt. Så helt plötsligt hittar vi ett språk vi båda förstår och försonas. Otippat, verkligen. Mest osams, eller kanske jag ska säga, minst sams, har jag och mina bröst varit. Men som sagt, vi hittar varandra, börjar acceptera hur läget är och hur vi ser ut. (Här är det fritt fram mot att byta ut ordet vi mot jag om du vill) Mot den bakgrund kan jag säga att det är sjuhelvetes jävla många mil tillbaka att ta hand om ett strålskadat bröst. Huden är totalt sönderfrätt, numera grå-röd-lila och huden går att dra loss som på solsvedd sommarhud. Med den skillnaden att min hud ser död ut och är död. Vi kan väl säga som så, det främjar inte "älska-din-kropp" så där värst mycket.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Det kommer väl att läka hoppas jag?

Spader Madame sa...

Jag tycker denna där får ta och skärpa till sig litet. Jobba på relationen om man säger så.

Singelmamman sa...

Anne med e: Det gör det säkert. Behöver bara gnälla lite.

Spader Madame: Eller hur!

Malla sa...

gnälla, det får man!

Lippe sa...

Låter inget vidare! När jag är osams med min kropp ser jag den som ett projekt jag måste fixa. Går utanför på något sätt. Sjukvården skakar på huvudet och ber mig acceptera....men när man är osams med sin kropp är det inte så lätt. Man kan ju inte be den dra åt helvete och försvinna precis. Hoppas att din kropp börjar läka fort - NU!

Gafflan sa...

Jag har nästan aldrig varit sams med min kropp förutom när jag var gravid. Konstigt men då mådde jag bra och trivdes. Det strålskadade området måste ju bli bättre, det är min förhoppning för det låter riktigt jobbigt.
Kram

Madlar sa...

Usch, det där med skruttkropp är inget skojsigt. Smörj, vårda och ha tålamod. Det blir bättre <3

Singelmamman sa...

Malla: Tack. Det behövdes.

Lippe: Tack, jag ser också min kropp som ett projekt. Men lätt är det inte.

Gafflan: Jag kände mig också helt nöjd och tillfreds med min kropp under graviditeterna. Konstigt nog. Tack för din omtanke.

Madlar: Tack. Ja jag smörjer och sakta blir det bättre.

Anonym sa...

Har du ingen Aloe Vera blomma? Saven från bladen är absolut bäst på att läka brännskador. Ut och handla en STOR Aloe Vera, dela bladet på mitten och smörj med den kladdiga saften. Den torkar snabbt. Oslagbart!! /Syster Yster (du ska få en Aloe Vera av mig nästa gång)

Singelmamman sa...

Syster Yster: Tack! Men det går åt rätt håll här, jag har bara lite dåligt tålamod.

Anonym sa...

Bra att det blir bättre men Aloe Vera kan göra att det går ännu bättre, snabbare. Men du gör ju som du själv vill. Precis som vanligt. :-) /Syster Yster

Livet just nu sa...

Uscha!

Hoppas alla förslag hjälper dig och att du snabbt får en silkeslen tutte igen.

Kram!

Singelmamman sa...

Syster Yster: Jag kanske gör det. Som jag själv vill. Men det handlar nog mer om att jag inte fått det beskrivet för mig tidigare, varför Aloe Vera skulle vara att föredra.

Livet just nu: Tack. Ja en silkeslen tutte är målet.