torsdag 24 juni 2010

Eko av tystnad

Korridoren jag sitter i ekar av tystnad. Jag, M och vår jurist G jobbar. Sen är det tomt ända bort till slutet av den andra korridoren. Men jag blir inte kvar här många minuter till jag heller. Ska fixa födelsedagspresent till blivande 14-åringen. En kamera önskas, och den finns inte i några affärer hitom polcirkeln känns det som. Kanske jag får ge upp, göra ett eget presentkort och lämna pengar. Men jag vet att kameran önskas högre än något annat. Nä förresten, navelpiercingen ligger etta på önskelistan. Men det går fetbort.

8 kommentarer:

Fru Venus sa...

GUD VAD SKÖNT ATT FÅ HÖRA! (läsa) Jag har sagt att piercingar över huvud taget blir över min döda, kalla kropp! Enligt "J" är det bara jag som är "sån"... ;-) Lycka till med kameran! Kram

Realisten sa...

Ekar av tystnad i min korridor också. Jag smyger nog snart iväg jag också. Hoppas det går bra med kameran!

Gafflan sa...

Kamera är en jättebra present. Extra hål vid naveln hade jag heller aldrig godkänt :D

S sa...

Ibland känns det skönt att ha ganska små barn... ;)

Agneta sa...

Piercingar går fetbort här med!
Kamera låter jättebra! Kör på det!

Maj Korner sa...

Det där förhållandet hade jag inte förrän strax före fyra på jobbet!

Anna sa...

Röstar på kameran jag också... ;)

Singelmamman sa...

Fru Venus: Du och jag och flera som är såna! Kram

Realisten: Ja smygandet gick bra, kameran, nä, det blev ett "kamerapresentkort" istället.

Gafflan: Ja jag ser framför mig tider av sår och var och elände. Huvva!

Stina: Är det inte så; små barn små bekymmer, stora barn, lite större bekymmer.

Stort o smått: Kamera, eller pengar till kamera fick det bli.

Maj: Tänk så tyst det blir när alla chefer håller sig borta...!

Anna: Vi verkar eniga vi föräldrar, bra att veta när man blir hårt ansatt av envisa tonåringar. :-)