Jag minns att sonen sa något igår om att gå upp vid 7-tiden i dag. Men det glömde jag bort. Kanske glömskan också kommer sig av att jag inte väckt mina tonåringar på många år. Det fixar de själva. Utom idag. Men som den rediga mamma jag är stod jag självklart med nystruket förkläde på och en smörgås i högsta hugg till sonen när han for som ett skållat troll ut genom dörren.
Själv jobbar jag hemifrån idag, det innebär en väldigt lätt klädsel, nä förklädet har jag tagit av och en tacksamhetstanke till de oputsade fönstren som inte släpper in takarbetarnas blickar. En klar fördel idag är också den varma, strålande solen.
Ibland hinner jag tänka att om jag inte har något att skriva om ska jag låta bli. Men såna tankar glömmer jag bort på en gång. Så varsågod, ett rykande färskt inlägg.
5 timmar sedan
2 kommentarer:
Vaddå inte skriva om man inte har något att skriva? Näe, det förstår inte jag.
Stort o smått: Inte jag heller, som du märker.
Skicka en kommentar