Som ett väldigt ledsamt kylskåp står nu min gamla trotjänare på gatan utanför jobbet. Rätt vad det var när jag lämnade skåpet ensamt på rummet började det läcka, ammoniak, så illa att mina arbetskamrater höll på att stryka med. Som tur var klarade sig alla, utom skåpet då. Min son blev lite bekymrad när jag berättade det för honom och han frågade oroligt:
- Hur gick det för champagnen då, den gick väl att rädda? Min son, det märks!
- Hur gick det för champagnen då, den gick väl att rädda? Min son, det märks!
3 kommentarer:
Var det kanske därför du mådde illa igår?!
Vilken tur att champagnen gick att rädda...och att ni inte strök med. ;D
Knasterfaster: nä jag var inte där
Gafflan: ja, jag är verkligen glad för det.
Skicka en kommentar