Det är tungt. Inte tungt som att andas, eller tungt på grund av det som alla andra skriver om, vädret. Det är själva tillvaron. Känns som det svarta hål jag fallit ner i inte är så lätt att ta sig upp ur. Jag kan inte jäkta mig ur hålet, tror mig veta orsaken, men det är förbannat svårt för mig att ta mig ur sängen och göra något annat än att hasa mig till soffan.
Jag känner inte att jag måste förklara eller försvara mig, inte heller gnälla på någon men jag vill få det sagt. Om jag skriver tvåtusenhundrafemtiotolv gånger att jag tränar, så skriver jag det, och tränar, för att överhuvudtaget ta mig upp ur sängen. Att överleva och inte låta dämonerna härja fritt. Så idag ska jag träna. Jag måste bara orka ta mig dit.
11 timmar sedan
18 kommentarer:
Du tar dig dit!
Och fan ta dig om du låter demonerna vinna.
Jag säger som Sus - du tar dig dit!
Stora kramar
Har man aldrig några svarta hål i loppet av sin levnadstid så tror jag man blir en ytlig och oförstående människa. Fysisk ansträngelse är bra, mitt i hålet. Jag kramar dig!
Vad fattas dig? /Syster Yster
Vi för en gemensam kamp mot dämonerna och vi ska vinna över dom, eller hur? Kram!
Häck väck med alla elakingar! Du kan. Stor kram!
Kram! Såg att du kom iväg och tränar. Bra!
<3
Nånting säger mig att det är lite symptomatiskt för den här vintern för nu har vi haft mörker och dimma alternativt regn i över ett år och det är mer än man orkar med......kramar
Du behöver inte förklara eller försvara. Ge bara demonerna en sjujäkla match!!
Kram!
Sus: Ok. Vågar inte göra något annat.
Malla: Jag gjorde det! Tack för omtanken.
Osloskånskan: Jag är övertygad om att du har rätt. Tack för din omtanke!
Syster Yster: Antagligen ingenting. Mer troligt hormoner som spökar.
Realisten: VI ska absolut vinna! Tack snälla för omtanken.
Chrissan: Tack snälla. Häck väck är väldigt bra att ta till känner jag.
Malde: Tack. Ja det kändes skönt.
Snäckan: Mörker, kyla och regn kan få den mest optimistiska att däcka. Tack för omtanken.
Ulrika syr: Tusen tack! Match ska det bli.
Usch ja. Dämonjävlarna får man hålla kort! Skickar lite kick-ass åt ditt håll. Å en kram
The demons måste nog komma ibland för att man ska förstå att vara tacksam för de goda dagarna. Men helst vill man jaga dem till världens ände. Puss!
Tänker på dig. Skickar stora kramar. Åsa J
Nica: tack för omtanken. Skickar dämlnerna åt fanders.
Anne med e: så sant. Tack för din fina kommentar.
Åsa J: tack så mycket!
Och ibland kan man prata med någon proffsig om de där hålen (min egen bästa grej,så jag skickar alltid den vidare:)
Åsa: Om inget annat hjälper så tar jag hjälp. Det har jag gjort förr. Men jag tror att jag kan hjälpa mig själv just nu.
Vad nu?
kram!
Hå: Det är nog en salig blandning, höstens erfarenhet, min egen envishet, hormontabletterna och förändringar på jobbet. Det blir för mycket till slut.
Skicka en kommentar