Min, enda, blomma på jobbet gillar mig eller snarare min bildskärm väldigt mycket.
Mötte mamma tidigt i morse för ett ärende. Hon stod på torget och såg så tunn ut. Jag bröt nästan ihop. Kramade henne så häftigt att jag gav henne en dansk skalle. På nära håll såg jag att hon såg piggare och friskare ut än på länge. Innan min danska skalle förstås. Och det märks att hon gillar att komma ut. Inget ont ... und so vidare.
Published with Blogger-droid v1.7.2
5 kommentarer:
Alltså..något säger mig att hon snart kommer att få ett bra liv igen. Eller bättre. Äh, du vet. Och ja, jag torkade en liten tår här så klart.
Sus: Jag vet! :-)
Fint, vackert, rörande och jäkligt roligt - på samma gång! Verkar vara lite DU liksom! :-)
KRAM!
WOW! Du har lyckats framkalla så många olika känslor hos mig så jag är helt förvirrad. Hoppas allt går bra, kram.
Anki: Tusen tack för dina fina ord! Det värmde.
MammaKicki: Och jag rodnar nu, lite. Tack så hemskt mycket för din fina kommentar.
Skicka en kommentar