När fördämningarna brister

För att varna känsliga läsare och läsare som anser att gnälliga tanter är überboring så vill jag bara säga att här kommer ett gnälligt inlägg. Fortsatt läsning sker på egen risk och pengar kan inte återfås på grund av uttråkning, äckelkänslor eller andra känslor för den delen.
Not: Däremot tar skribenten gärna emot allmosor i form av pengar. Dollar, pund, svenska-, danska- eller norska kronor och Euro går bra.
Nå väl och ehuru. Att ha mens är ju ingen sjukdom, lite bubbel i magen dör jag inte av. Helt sant. Verkligen. MEN... tänk tanken att du vaknar med ryggskott från helvetet, har ont på baksidan av låren så att du med yttersta kraftansamligen tar dig upp ur sängen. En mage som under natten svullnat till den dubbla storleken, och en känsla av att hela underlivet är på väg ut ur dig plus en hjärna som du tvivlar på att du någonsin haft för den verkar helt väck. Tänk dig att du har två bindor, modell nattbindor = blöjor för vuxna OCH tampong och ändå måste gå med benen i kors för att inte bloda/blöda ner allt som kommer i din väg. Då har du en liten bild av hur min mens ser ut, de första fem dagarna. Ibland slutar det strax efter, ibland blöder jag, lite mindre, i ca två veckor till. Och nä, det är ingen sjukdom, men nog fan är jag lite ur slag,