Ett mantra att tänka på när jag jobbar med de så kallade sociala medier som finns. Eller över huvudtaget när jag ska förmedla något på jobbet. Jag tänker så även när jag bloggar. Här och nu kommer jag däremot att frångå det, lite.
Jag har inte så himla mycket till övers för min styvpappa. De senaste veckorna har han legat inne på sjukhus, illa sjuk. Förvirrad, omöjligt att själv kunna stå. Min mamma, som jag också har haft/har en knepig relation till, är ganska slut just nu, av oro för min styvpappa, trött på gränsen till utmattad av och till. Av att behöva dra i alla vårdtrådar. Ja, ni vet, vård kommer ju inte automatiskt om du inte betalar extra för den. Förutom det du redan betalat via skatten. Min mamma hade till idag lyckats få löfte om ett boende, för en vecka, på Axelbergs vårdhem. (Om det är det exakta namnet vet jag inte). Flytten från sjukhuset skulle bli på förmiddagen idag, men vid lunch hade de ändrat tid till 14-tiden. Så min styvpappa skulle få lite lunch på sjukhuset. Han fick mer än så. Han fick hjärtattack. Så nu vet mamma lika lite, eller ännu mindre än förut, hur det ska bli. En hel del oroar hon sig för hur vi ska kunna fira styvpappas 85-års dag på lördag.
4 timmar sedan
14 kommentarer:
Det där är riktigt rejält jobbigt! Många tankar till dig.
Usch ja, och det är ingen idé att oroa sig framåt, men det kan man ju inte säga, eller jo, det kan man säga, men vad hjälper det.....Som tigerlilja säger, rejält jobbigt. Usch, ja.....Kramar
Jobbigt! Väldigt jobbigt.
Min ene chefs pappa är riktigt sjuk (död inom kort) men vägrar, tillsammans med sin hustru, ta emot hjälp av hemtjänst eller läkare, vägrar sjukhus och ja dom anhöriga, speciellt livspartnern, får det oerhört jobbigt. Vad ska man göra? Födelsedagsfirande i sammanhanget får nog stå tillbaka tycker jag.
Många kramar till dig.
Ja, vad ska jag skriva... Tur i oturen att han hann få hjärtattacken innan han hade hunnit åka hem kanske. Förstår att det är jobbigt för dig. K R A M
Nämen vad i hela friden...
Fast jag känner mest för din mamma.
Och dig. Som, tyvärr, blir en del av detta.
Ja, vad säger man... ta ett glas champagne?
Kram!
Men Usch så jobbigt för din mamma, och dig med. K R A M!!!
Mmm, det kanske inte blir aktuellt med flytt....eller kalas. Nej, det är inte lätt med släktrelationer. Bara för att man råkar ha samma efternamn behöver man faktiskt inte gilla varandra. Din relation med mamma kanske blir bättre när styvpappa inte längre finns? Kan bli några bra sista år för er....vad vet jag.
Tigerlilja: Tack!
SnäckskalsAgneta: Tack, jo blicka framåt är bra, men inte oroa sig. Kramar tillbaka.
Gafflan: Ha, säg det till min mamma, att firandet kommer i andra hand. Men jag håller med dig. Kram
Knasterfaster: Det var det faktiskt, tur i oturen. Kram tillbka.
Sus: Tack! Ja, jag tänker mest på mamma jag med.
Snokis: Det tycker jag absolut att vi säger. Champagne hitåt!
Realisten: KRAM kram!
Fru Gårman: Som tur är så är min storasyster hos min mamma nu och över helgen. Kram
Madlar: Jag hoppas och tror det med, att vår relation blir enklare.
Hög igenkänningsfaktor efter vad som hänt och delvis händer i mitt föräldrahem. Vård kommer absout inte automatiskt och inte insikter om det heller. Ibland, även om det känns hårt att skriva det, kan det vara det bästa för alla att någon faktiskt får sluta sina dagar som levt klart och inte längre har ett värdigt liv. Så kändes det när min pappa dog nu i juni och framförallt så förändrades livet, trots sorgen över att pappa försvann, min mors liv lite grann till det bättre. Hon hade också mycket oro kring min far och var helt "utslut" som vi säger här, när han blev inlagad på vårdinrättning. Jag hör på hennes rötst numera att hon är mera utvilad än tidigare.
Kaiza62: Tusen tack för din fina kommentar. Jag är övertygad om att det blir en förändring till det bättre om min styvpappa får somna in. Det är, som du säger, lite hårt att säga och skriva det. Men så är det. Kram och tack!
Nu ska jag vara lite grym och säga att det är ju bra att du inte gillar honom så mycket. Då står du pall och kan bättre trösta din mamma om du och hon vill det.
Maj: Du är inte grym. Det är så det är.
Skicka en kommentar