Hon som föll

Skulle kunna vara en undertitel till den här bloggen. Jag har sakta kravlat mig upp. Upp från känslan av att jag hamnat på botten av ett djupt, väldigt trångt rör. Hala väggar och inget att ta tag i för att komma upp. Bara en beslutsamhet att jag skulle upp. Jag la mig inte tidigt, men sov som en stock och ignorerade två väckarklockor. Drömde på morgonkvisten om en jättesöt, tillgiven, mörkbrun kanin med ljusbruna öron. Kaninen var inte större än att den fick plats i mina händer. Det var nog kaninen som fick upp mig. I alla fall ur sängen.