Jag har en arbetskamrat, jag har visserligen fler, men den här arbetskamraten lyckas få mig både matt och galen av ilska på samma gång. Arbetskamraten kan och vet allt, om precis allting och är dessutom sjukligt intresserad av allt som händer runt omkring oss. Nu handlar det om snöskottning från tak, borthackandet av farliga istappar. Arbetskamraten far som ett skållat troll mellan alla rum och drar i oss andra för att vi ska komma och förfasa oss över hängande dödsfällor.
Normalt kan jag ignorera detta, men idag har det varit värre än vanligt. Dessutom ska allt kommenteras och gärna samtidigt som det lassas in något ätbart i munnen. Med påföljd att det smaskas! Jag hatar verkligen ljudet av mat som smaskas runt bara för att arbetskamraten inte har vett att hålla käften! Idag brast det för mig. Jag hånade en kommentar. Såg att en del vid fikabordet uppmärksammade det, med lite lätt höjda ögonbryn. Min pratsamma arbetskamrat märkte det inte ens. Jäklar. Nästa gång slår jag till, med en träklubba.
19 timmar sedan
11 kommentarer:
Det är rätt, på h*n bara! Men det bästa är ju om man lyckas utan att det märks. ;)
Alltså, jag läste : Kan det kallas rödvin, inte nödvärn!? Jag måste ha brist på....rödvin? Jag tycker att du ska dorva till personen i fråga med marthaslungan nästa gång!
Ja, när det gäller döva personer fungerar det ju inte med hånfulla kommentarer. Då får man ta till andere metoden ja, ja.
För Gårman: Jag har nog stor chans att lyckas utan att ngn märker det.
För Venus: Nödvin ska jag nog ta ikväll.
Nilla: Visst måste det vara så.
Hoppas h*n får en istapp i huvudet. Nej - usch det hoppas jag inte men en isbit kanske? Släng den i bakhuvudet på den där personen och säg att du slant. H*n behöver nog kyla ned sig. Igår på lunchen var vi tre som höll på att dö av tillbakahållen frustration över en fjärde som talade om saker som hon om hon hade full koll fast hon inte hade en aning. Hon hörde inte heller en ironisk kommentar som flög ur munnen på en av oss.
Det är nästan som om jag inbillade mig att vi finns på samma arbetsplats... :)
ha ha, jag har en likadan arbetskamrat (om man bortser från smaskandet). Små kommentarer brukar inte bita - de bara rinner av, som vatten på en gås
Sådana människor finns visst på varje arbetsplats. Det kan ju hanteras på olika sätt, men vassa kommentarer och träklubba tycker jag lät som vettiga alternativ. Hejaheja!
Knasterfaster: Det tråkiga är att en sån arbetskamrat tar över och begränsar allt pratutrymme. Usch.
Stina: Hehe, så här är det nog på många ställen.
Shamrock: Ja gäss verkar de vara, hela bunten.
Tant Grön: Japp så får det bli, men jag börjar med träklubba nästa gång.
Du??? Då är det långt gånget, för du är en tolerant människa, så som jag har uppfattat dej!
Osloskånskan: Tack för komplimangen, ja, idag gick det för långt. Och väldigt mycket för långt.
Skicka en kommentar