Hälsningar
Det-var-inte-jag-det-var-någon-annan
4 timmar sedan
fredag 10 januari 2014
Vi måste prata om det här
Vissa människors röster låter olika i verkliga livet mot hur de låter i telefon. Om de dessutom pratar lite fort och otydligt kan det hända, jag säger inte att det hänt, att mottagaren av samtalet tror att det är någon annan i telefonen. Det kan hända, säger inte att det hänt, att den där mottagaren blir löjligt glad och pladdrar på för glatta livet. Om triviala saker. Med en okänd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
hehe ;) så kan det gå!
Är de otydliga får de väl skylla sig själva?
När jag fortfarande bodde hemma så lät jag och min syster tydligen väldigt lika på telefon.
Och vi var uppfostrade av föräldrarna att svara med efternamnet.
Många av syrrans kompisar har avslöjat många hemligheter för mig innan jag frågade om det kanske inte var bättre om de berättade allt det där för min syster.
Ah, those were the days. Nu får jag aldrig höra några smaskiga hemlisar längre. :-)
"Det var inte jag det var någon annan" får mig att tänka på när jag för hundra år sedan jobbade på en tidnings annonsavdelning och det ringdes in personliga annonser. Ja, alltså, såna som föregått dagens dejtingsidor.
Flera av de som ringde in började ofta samtalet med att "det är inte jag som ringer, utan det är en kompis/en vän till mig..."
Så jäkla gulligt alltså, så genomskinligt det var. Men på den tiden var det lite skämmigt att annonserna under "Personligt". Och hundratals gånger fick jag lova och bedyra att jag hade tystnadsplikt!
Det hände alltid när jag bodde hemma. Mamma, syrran och jag lät tydligen likadant
Men då ringde aldrig du
Förmodligen för att vi inte kände varandra på den tiden
Maken och sönerna lät väldigt lika på rösterna en period. Inte ens jag hörde skillnad på dem i telefonen... Sönerna gillade att testa mig så, speciellt den äldste :-)
Hahaha!
Min syster och jag lät (och låter fortfarande) väldigt lika. När vi var små svarade vi med vårt efternamn och en dag ringde min systers kompis och frågade om vi skulle leka, jag sa ja och skickade iväg min lillasyster! Kompisen trodde ju att det var min syster som svarade :)
Syrran blev inte jätteglad! :)
Malla: Just så.
Spader Madame: Eller hur.
Katarina: Haha!
Småländskan: :-) Måste varit väldigt roligt.
Shamrock: Fick du reda på saker som Småländskan?
Shamrock: Nä tyvärr inte.
Shamrock: Förmodligen.
Malde: Jag förstår att det var roligt.
Agneta: Men jag tycker att du var snäll.
Sönerna hade väääldigt roligt när jag gissade fel :-D
Malde: Det förstår jag. :-)
Skicka en kommentar