Singelmamman: Omkullsprungen

fredag 24 oktober 2014

Omkullsprungen

Efter två dagar på konferens möttes jag av en Alice som var överlycklig. Hon har inte lämnat min sida sen jag kom hem. Tyvärr, för mig, råkade hon i sin iver fastna med en av sina klor i min näsa. Inte! Skönt.

4 kommentarer:

Anonym sa...: Äh, lite klo i näsan får en väl räkna med när katt visar sin kärlek...
<3
Lena; 24 oktober 2014 kl. 22:19
Lippe sa...: Man har inte katt på riktigt förrän man kan visa upp en ärrad snok! ;); 24 oktober 2014 kl. 22:26
Realisten sa...: Finns det någon som kan ge en så mycket kärlek som en katt?
I övrigt instämmer jag i Lippes kommentar. :); 24 oktober 2014 kl. 23:11
Småländskan sa...: Jag vet inte riktigt hur katter reagerar. Men jag vet hur hundar reagerar. Jag "blev med hund" för länge sen. Jag fick dem på köpet, om man så säger. För mig var det en helt ny upplevelse; jag som alltid varit rädd för hundar, jag som inte kunde/visste nåt om såna.
Vet i alla fall att det var en otroligt härlig upplevelse. Detta att, sen jag bara varit ute med soppåsen eller till postlådan, blev helt omkullsprungen. Helt överväldigad av kärlek...
Och nej, det gjorde ingenting att mina nya skor blev sönderbitna och nej det gjorde heller ingenting att en liten hundvalp låg där i sängen vid mina fötter. Jag, som alltid, alltid menat att hundar är hundar, de ska absolut inte vara i sängen...
Längesen var det, men det väcker goa minnen.; 25 oktober 2014 kl. 19:04