Tack och lov för Google translation. Nu kan jag "prata" med Roxane som sitter i centrum. Hon skulle ha åkt hem i morgon, men hon har inte råd. Hon måste försöka få ihop mer pengar så att hon kan laga sitt hem.
Åh, jag tycker det är så svårt, det känns som att det jag ger inte hjälper. Förra våren dök vår första tiggare upp, han stör ingen, bara sitter och folk gav pengar. Någon pratade med honom med Google translate, fick veta att han behöver 3 000 kr för att kunna åka hem till sin familj. Tidningen kom. Folk gav. Han försvann från gatan.
I några veckor. Sen kom han tillbaka. Det är 1,5 år sedan. Han sitter fortfarande här, dag ut och dag in. Jag ger pengar ibland, ibland frukt, kaffe eller en macka (jag passerar honom 2-4 ggr/dag), och lider. Jag "kan" inte ge honom pengar varje gång, men jag ger honom en blick, ett hej, medmänsklighet i form av att jag ser honom. Ibland vinkar han och ler när han ser mig på avstånd. Och det gör så himla ont!!!
Att jag inte kan göra mer ... Han kommer inte åka hem för att stanna, han har ingen försörjning att komma hem till. Han kommer sitta här, han är fast i ett ekorrhjul.
Flugbajs Jenny mothårs Falsk Zenkonst Litet barn i framstolen Fucking Tierp Lilla Trollet Klumpadumpa Slipa stavar Hus runt ekvatorn Lunka på mus Blogga ben Avtackning pension kort formulering BiskopOljaHärnösand
3 kommentarer:
Skicka mig ditt kontonummer så hjälper jag till! Jag ska betala räkningar ikväll och sätter in en slant då! Pm:a FB eller maila lippes@live.se
Kram ♥
Lippe: Det är fantastiskt snällt av dig! Kram
Åh, jag tycker det är så svårt, det känns som att det jag ger inte hjälper. Förra våren dök vår första tiggare upp, han stör ingen, bara sitter och folk gav pengar. Någon pratade med honom med Google translate, fick veta att han behöver 3 000 kr för att kunna åka hem till sin familj. Tidningen kom. Folk gav. Han försvann från gatan.
I några veckor. Sen kom han tillbaka. Det är 1,5 år sedan. Han sitter fortfarande här, dag ut och dag in. Jag ger pengar ibland, ibland frukt, kaffe eller en macka (jag passerar honom 2-4 ggr/dag), och lider. Jag "kan" inte ge honom pengar varje gång, men jag ger honom en blick, ett hej, medmänsklighet i form av att jag ser honom. Ibland vinkar han och ler när han ser mig på avstånd. Och det gör så himla ont!!!
Att jag inte kan göra mer ... Han kommer inte åka hem för att stanna, han har ingen försörjning att komma hem till. Han kommer sitta här, han är fast i ett ekorrhjul.
Skicka en kommentar