Hasade mig ut och med dotterns ord ringande i öronen, att det bara tar fyra månader att förlora sin kondition, tänkte jag försöka springa. Det gick, sådär, i sex kilometer. Men jag upplevde inte den vanliga nära-döden-upplevelsen.
Nu, Sparris som svärdotter stekt. Mums.
3 kommentarer:
Hm, jag trodde det tog två veckor typ. Men du, sex kilometer är ju skitlångt!
Sex kilometer är dölångt sprunget ju!
I will not: Nope fyra månader tydligen. Och sprang gjorde jag inte.
Knasterfaster: Tyvärr sprang jag inte hela sträckan.
Skicka en kommentar