Ibland känns soffan som en sån där hare för tävlingshundar; så nära men jag når inte dit. Dagen har inneburit många möten, provtagningar och oväntade svar. Dagens första "jaha" fick jag redan hos gynekologen. För där syntes det vissa förändringar så cellprover togs. 68 veckor skulle det ta att få provsvaren. Mitt högt uttalade frågetecken visade sig att det visst bara var sex till åtta veckor. Lite skillnad.
Bröstcentrum, S:t Görans sjukhus, levererar som alltid. "Min" kirurg tog som tidigare i våra möten mig på fullt allvar och det innebar ultraljudsundersökning och punktion. Ultraljudet visade ingen knöl, bra där. Punktion är kortfattat en nål som suger ut lite vävnad som skickas för undersökning. Punktion är inte roligt på något sätt. Och armhålan, där jag känt knölen, är inte stället där min hud är som tjockast kan jag konstatera. Jag höll dock en sköterska i handen under alla tre gånger som läkaren, ett år yngre än min son, stack mig.
På väg hem köpte jag ohemult mycket tulpaner och en orkidé.
Sen kom jag hem och tog en promenad med Sus. Är hon döv i morgon är det troligtvis mitt fel, hon sa hej och sen pratade jag oavbrutet i sex kilometer. Imorgon ska vi promenera igen, jag känner att jag har mer att prata om, till stor lycka för Sus kan jag tänka.
11 timmar sedan
16 kommentarer:
Skönt att knölen inte verkar varit en knöl, men 68 veckor även med streck emellan är en hiskeligt lång tid att vänta...
Tur att ni har varandra, Sus och du. Det är ni värda. <3
Kramar och önskningar om historiens snabbaste 6-8 veckor! Och så önskar jag en Sus till alla, du är säkert hennes ;)
Får Sus skavsår i öronen så står jag till tjänst på onsdag <3
Skönt att ultraljudet inte visade nån knöl! Och skönt att du har Sus!!! :-) Kram!
Alltså, nu har du väl ändå fått din beskärda del. Hoppas jag verkligen!
68 veckor lät lite halvjobbigt att vänta. Skönt att det inte visade något i första skedet. Och tur att att du har Sus!
Kram!
Det är tur att vi har varandra =D
Och jag är inte ett dugg lomhörd idag.
"Bara" för att du har cellförändringar behöver det inte betyda att det är något farligt. Minns det!
Tur det finns kompisar! ;)
Kram
Och jag läser här och tänker att mina problem är ju förvisso problem men inte cancerproblem och jag hoppas så förtvivlat mycket att du inte ska behöva hitta fler knölar i din kropp och att det är bra att läkarna tar dig på allvar och att du har din fina kompis och att du är så fantastisk som mitt i allt det här säger ja till det mesta och jag förstår ju att det troligtvis är på grund av allt det här som du säger ja till det mesta men jag tycker ändå att du är så stark och så bra. Och det där var en väldigt lång mening.
Men det var en bra mening, I will not keep calm...
Jag tänker detsamma. Man har problem, men inte dessa problem. Jag håller alla tummar jag har och hoppas hoppas det går vägen.
Jag har gjort en punktion en gång. Det var INTE skönt. Att göra det i armhålan måste varit djävulskt.
Hoppas att proverna visar på något bra. Känns som att det räcker nu.
Stor kram!
Håren reser sig på armarna när jag läser om punktion i armhålan. AJ! Hoppas att resultatet blir det önskade och att du inte behöver göra något mer med armhålorna än att tvätta dem lite då och då. Men borde man verkligen inte behöva göra. Håller tummarna för detta.
Låter som en mycket lång dag. Hoppas innerligt att allt är som det ska!
Stor kram!
Nu har jag bestämt att detta är sista vändan för dig, ok? ♥
Visst är det lite konstigt, Blåögas klasskamrat ska punktera mitt öra på torsdag. Msn kan tydligen bli öronspecialist direkt efter grundskolan....typ.
Anne med e: Ja, skönt med o-knölar. Jag lär hinna glömma att jag väntar, under väntetiden.
Malde: Tack, det är bra tur!
Lippe: En Sus borde alla ha! Tack för din omtanke.
Lena: Jag lovar att jag lär prata mycket imorgon.
Susjos Jätteskönt! Kram
Nilla: Jag tycker att vi bestämmer så.
Ting: Ja, lite i längsta laget.
:-) Ja vänner är guld värd! Kram
Sus: OM! Tur som sjutton. Imorgon lär du vara lomhörd.
Mammy: Nä, jag är inte direkt orolig, men det tar mycket tid. Kompisar är bäst! Kram
I will not keep calm and you can fuck off: Och det var en fantastiskt fin, lång, mening! Finns inget som säger att du inte ska få sucka över dina problem. KRAM!
Lilla Blå: Tack snälla. Ja I will not keep calm är klok.
Agneta: Tack. Jag tycker också att det räcker. Kram tillbaka.
Den där tjockisen: Eller hur! Visst räcker det med lite tvätt, allt annat känns fullständigt dumt. Tack för tumhållandet.
Nina: Som tur var tog den långa dagen så småningom slut. Tack och kram!
Fru Venus: Yes! Bra, det bestämmer jag med. Alltså, det här med så unga läkare. Märkligt är det.
Skicka en kommentar