Mitt sovrum ser mer ut som ett sterilt sjukhusrum. Men jag sover, för det mesta, gudomligt skönt här. Kanske tack vare min vakande katt.
11 timmar sedan
torsdag 16 januari 2014
16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.
Mitt sovrum är så oglamoröst att det inte finns någonting att visa. Egentligen. Om jag hade mer jävla-anamma-och-nu-gör-vi-det hade mitt sovrum mer liknat ett sovrum från någon obskyr fransk klubb på 30-talet. Som jag föreställer mig såna rum alltså. Röda, tunga sammetsgardiner, röda medaljongtapeter, en strid ström av skönsjungande jazztoner på lagom låg nivå. Och en säng fylld med täcken och kuddar. Som min mormor gjorde åt mig när jag var liten. Runt fyra-fem år tror jag. Det är min gamla badrock som fått bli kattens kropp. Nosen och ögonen är gjord av min tvillingsysters badrock. Hon fick en likadan, fast rosa katt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Klart du sover skönt då! Mysigt att du har den kvar!
Kram!
Vilken fin katt! Och vilken lycka att ha den kvar.
Anki: Ja, tyvärr har jag under min uppväxt haft en alldeles för praktisk inställning till saker, inkl minnen. Det mesta är kastat. Men den här kommer jag ha med mig hela livet.
Livet just nu: Mycket stor lycka!
Min fina katt finns här i min garderob. :-) Vissa saker håller länge. Det är säkert all kärlek som de gjordes med som gör de extra hållbara. :-)
/Syster Yster
Syster Yster: :-) Så är det.
Skicka en kommentar