Funderar lite över gårdagens känsla av sorg. Varför vet jag ju inte, för jag har inte sorg, inte på det sättet. Men jag kände mig ändå ledsen. Jag och dottern hade en väldigt fin dag. Det är guld värd att få så mycket tid med bara en tonåring i taget. Och hon är så himla rolig. Sonen var hem och vände vid 21-tiden för att åter bege sig till flickvännen. En flickvän som sprungit lite för mycket, och lite lätt, hoppas jag, in i den berömda väggen. Och som nu skulle tröstas av min son, pojkvännen. Fint av honom, han berättade att flickvännens mamma självklart fanns där och också tröstade, men att han inte ville lämna henne när hon mådde så. Fina, fina son.
Ja sen vek jag tvätt, hängde tvätt, hängde i största allmänhet under hela dagen kändes det som. Noterade irriterat att köksgolvet ännu inte skurat sig själv, jag måste alltså göra det ikväll. Så nu ska jag ägna dagen åt att få fram den där speciella, positiva känslan av att vilja tvätta golv. Men innan dess, löneförhandling för vilken gång i ordningen vet jag inte. Oh jag är så taggad.
8 timmar sedan
3 kommentarer:
Fina mammor får fina barn. Värt att tänka på.
Men du,mitt i all min sorg har jag dig. Därför missar jag väggen med en hårsmån lite nu och då :-)
Therese Queen: Jag lovar att komma ihåg det. Kram!
Fru Venus: Åh så snällt sagt. Vad glad jag är att du slipper den väggen. Kram
Skicka en kommentar