När jag står hemma vid porten ser jag henne igen, då vinkar hon och jag ropar återigen till henne hur mycket hennes leende verkligen betydde.
Hennes leende ska jag ta fram när det tar emot.
16 timmar sedan
torsdag 8 augusti 2013
Ett leende!
Precis på slutet av min joggingtur när jag allvarligt övervägde att lägga mig ner i fosterställning. Precis då. Vänder sig en ung tjej sig om och ler mot mig. Ett sånt där varmt leende som säger att jag är bra som är ute och joggar. Och jag känner hur energin ökar. Jag sliter ut hörlurarna ur öronen och kraxar fram ett sluddrigt tack! Sen tar jag sats och säger, "Tack för ditt leende, det betyder fantastiskt mycket."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Tänk vad man kan göra skillnad med så "lite" - både tjejen med sitt leende och du som berättade för henne vad det betydde! <3
Håller helt med ovanstående, tack för att du uppdaterar din blogg, o skriver så bra. <3
Underbart! Fram för mer leenden! Åh heja dig som sprang!
Underbart! Generellt tycker jag att vi löpare ska peppa varandra mer, ett hej eller en nick när man möts är en bra början. Det är allt för många gånger man möts av tomma blickar. "Alla andra" hejar ju - MC-folket, båt-människorna - så då kan väl vi löpare göra det!
Jag hejar på dig den här vägen! :-)
Så roligt! Och hon blev säkert lika glad för din kommentar! :-)
Åh vilken bra pepp!
Härligt med en Glädjespridare!
Visst blir man peppad!!! Härligt :)
Och färska frallor till frukosten inköpt av sonen.....lycka!
Heja! ❤
Åh grymt! Vad fint gjort av er båda!
Anki: Tack för in snälla kommentar! Den gör mig också glad. :-)
Anonym: Tack, det var snällt sagt!
cissispringer: Tack! Och jag hejade på mig själv jag med. :-)
Therése L: Jag håller med dig. Det här var dock en tjej som "bara" var på väg till tunnelbanan. Och tack för peppeen.
Spader Madame: Mycket roligt. Och ja, hon blev glad, men det hade jag inte en tanke på när jag tackade för leendet. :-)
Chrissan: Ett helt fantastiskt pepp!
Fru Fransson: Fantastiskt härligt!
Susjos: Väldigt mycket pepp! Och frukostfrallorna var kanongoda.
Suzan: Tack! ❤
Sus: Tack! Tänkte dock bara på mig själv när jag tackade henne.
Och så bra att du tackade! Man säger så sällan sånt. Heja er båda!
Alltså, man kan inte annat än älska varma leenden ...
I will not keep calm: Tack.
Nilla: Varma leenden är underbara!
Härligt
Skicka en kommentar