Nä det ska inte bli någon anatomisk lektion, mer ett konstaterande. I yogan finns det en ställning som heter "Skulderstående". Det är som det låter, du står med benen rakt upp i luften, på dina skuldror/axlar. Det är egentligen den enda yogarörelsen jag inte gillar. Och skälet till det är att jag likt Ett litet stort liv är utrustad med en Marilyn Monroe figur. Och när jag då gör skulderstående så har jag behagen i höjd med kinderna.
Jag ser alltså ut som en aspackad hamster som trillat omkull... Känner mig som en sån också.
16 timmar sedan
12 kommentarer:
*asg*
Det är ju skönt att höra att ni storbystade kvinnor också har det svårt ibland =D
B-kupan: Åh du anar inte. Framförallt kan det vara svårt att ana sig till vilken färg killar har på ögonen. De har inte direkt ögonkontakt...
Hum, hum...
Det förklarar varför de alltid ser mig i ögonen. Inget annat att se liksom.
Ni.., flåt B-kupan: Är inte säker på att det är så mycket, eller ja det är väl mer liksom, men att se. If you seen one... you seen them all. Tycker nog jag, men jag är ju inte man.
Well, min erfarenhet är att män i allmänhet inte har fullt så avslappnad (haha) relation till behagen som du verkar ha =D
Som kroniskt plattbröstad kan jag inte direkt påstå att jag brinner av medkänsla... Men jag skrattar ganska gott.
Själv misstänker jag att jag skulle se ut som en bönsyrsa på droger, om jag försökte mig på det där. I so don´t do yoga.
Söstra mii!! Det är som jag ju.Jag kan inte jogga utan sportbh X 3 för annars så har jag blåtiror efter avslutad runda.
Jag idag: Vet inte vad som är värst, full hamster eller drogad bönsyrsa, men yoga ÄR härligt. *försöker övertyga*
Mofsan: Du och jag Mofsan, du och jag...
Haha! *skrattar gott o lite rått'*
De problemen har inte jag heller. Jag får nog sälla mig till B-kupan där... =)
Anna: Ingen fara, jag brukar själv skratta, det blir snyggare rynkor i fejset än om man surar. :-)
Angenäma bekymmer.
Kära Plankan: Du anar inte hur nära kvävningsdöden jag är i Skulderstående. Men någonstans tror jag att yoga går ut på det, att möta öde, död och sig själv i en salig röra.
Skicka en kommentar