Slutet av dagen

Vaknade i morse och undrade vad som hänt, jag mådde tjuvtjockt! Illamående, oro i magen och en molande, tryckande värk i bakhuvudet. Av olika skäl kunde jag inte stanna hemma och odla vad det nu var jag led av. (ja ja om jag varit döende är det klart att jag inte åkt, i alla fall inte med t-banan).

Åkte håglös till jobbet, förvarnade alla inklusive hon som var ansvarig för den kurs jag skulle ha på eftermiddagen (en av anledningarna till att jag inte stannade hemma).

Lovade att ställa upp och börja kursen om jag kunde. Och jo jag kunde, däremot har jag inte kunnat äta, magen gör små krumsprång rätt vad det är, och molandet i bakhuvudet finns där. Plus en känsla av yrsel.

Tyvärr kan jag inte gå hem och lägga mig, (ja ja om jag var... se parantes ovan) men jag har ett möte i tonåringarnas skola, och de två tidigare mötena har jag inte kunnat medverka på så jag känner att jag måste vara med, sista mötet innan sommaren.

Men jag känner mig ledsen/låg och jag vet att det inte beror på att det är måndag och tonåringarna ger sig av till sin far. Men jag vet inte om jag är på väg att bli sjuk. Trist är det.

Jag är uppe, alltså måste jag gå till jobbet

Ge mig ett skäl till att vara uppe nu! Nä jobbet är inte ett skäl, det är orsaken. Nåja, nu när jag ändå kommit så här långt är det väl bara att gå iväg. Försökte nå verkstaden och prata lite om min bil. Men fick inget svar. Kan jag sitta och vänta och hoppas på att de ringer? Varför känner jag mig genast nervös när jag tänker så? Många frågor blir det.
Den här dagen ser ut att bli kanon! Jobbet, möten, träning och hem.
Jodå, eller hur...