Så var det!

Lunchen, som om vi bara stannat upp ett tag och sen fortsatt prata. Trots att vi som sagt bara setts i periferin. I vår ungdom... Obs! Ungdomsåren ligger väldigt långt bort. Hur som helst, klart vi visste att vi setts och när, var och hur också. Men till Vetekatten går jag inte på ett bra tag. Det var gott, jättegott, jag tog en laxsallad, men eftersom jag undviker potatis så lämnade jag ganska mycket mat kvar, (japp, jag vet att jag får skylla mig själv) och lämna mat för 90 kr, det varken vill eller har jag råd med. Vi kommer i alla fall inte vänta 20 år på nästa lunch.