På uppdrag av Lippe (snarare en förfrågan om vi inte också borde göra likadant) så ska jag berätta om min bild av Fru Venus. Mina inlägg brukar oftast, om jag inte gödslar med vackra bilder på mig själv, vara ganska korta. Men det här inlägget kan bli hur kort/långt som helst.

Gissa om det var fler än vi som stirrade på den rödklädda kvinnan med ett diadem av blommor och med tröjan upprullad in under bysten. Snyggt var det! Fru Venus var vid det tillfället hårt ansatt av astma och lät som tio whiskypimplande storrökare när hon hostade. Och hostade gjorde hon, på perrongen när vi väntade på t-banan. Vilket fick mig och Veronica att vika oss av skratt. Till många människors ilskna blickar.
Den eftermiddagen åt vi ute på min balkong, pratade, skrattade och jag vill minnas att vi drack något glas vin eller många. Och naturligtvis champagne, finfin champagne som Veronica hade med sig. (Behöver jagj säga att det TYVÄRR inte finns någon bild från det här tillfället?)

Fru Venus kan trolla med pengar, hur ska jag annars kunna förklara att hon alltid bjuder på flotta middagar och mycket goda viner. Hon tänker först på andra, och här har jag skällt på henne många gånger, istället för på sig själv. Vila är ett ord Fru Venus tyvärr inte känner till. Och då menar jag inte hennes pensionat, som faktiskt är vila för henne. Att det alltid händer något kring henne, det förstår nog vem som helst som läst hennes blogg.
Men mest av allt är hon min vän för att hon är en av de mest generösa människor jag känner, en av de starkaste personer jag känner, sårbar, känslig, klok, berest, erfaren, rolig och otålig. Att hon heter Fru Venus sägs bero på hennes kroppsform. Men jag tror mer på att det är för att hon är väldigt kvinnlig.