Kommer just från en bostadspolitisk debatt som vi varit med och ordnat på jobbet. Mycket bra, kul, intressant och inte alls långrandigt. Undrar du över vad det handlade om kan du kolla på på YouTube på vår trailer.
Nästan hemma vid ytterdörren känner jag att allt inte är som det ska vara, något är till och med riktigt fel. Jag har tappat ett av mina favoritarmband! Och det av det fåniga skälet att det helt enkelt var för stort nu när jag har minskat lite i omfång. Och jag sprang, nä ok du har rätt, jag gick tillbaka mot t-banan, men nä. Så klart låg det inte där. Jag blev riktigt jätteledsen, jag har själv köpt armbandet till mig, och för mig betydde det mycket. Jag har köpt det av ett speciellt skäl och det var betydligt dyrare än jag vanligtvis skulle unna mig själv. Min första reaktion var att jag skulle börja gråta. Men jag kände mig löjlig eftersom det faktiskt bara är ett armband. Sen har jag funderat på det. Vad tycker du, är det fjantigt att gråta över förlusten av ett armband?
6 timmar sedan
