Nollning

Här sitter jag, i Götelaborg, Sveriges baksida och tonårsdottern är hemma och som jag förstått, är hon just i denna stund på Nollning. Detta påfund som kan vara fantastiskt roligt men som mer låtit höra talas om i sammanhang som tvång, pennalism och tårar. Jag vill gärna tro att hon är så stark som hon säger att hon vägrar göra något hon inte tycker känns rätt.

Om ca 30 minuter ska vi gå till en fiskrestaurang som visst ska vara väldigt bra. Sen har jag fyllt min fisk- och skaldjurskvot för många veckor framåt. Jag gillar fisk och skaldjur, men i grunden är jag mer än köttmänniska. (Ser ju väldigt konstigt ut det ordet...)
I övrigt kan jag säga att jag känner mig nöjd. Så där allmänt "jo-men-livet-är-väl-ändå-helt-ok" nöjd. Trevlig känsla, jag ska försöka parkera den känslan hos mig ett tag framöver.