Uppe men inte riktigt vaken

Är uppe utan att riktigt kunna förklara varför. Ok, jag VET varför. För att jag satt klockan på ringning och nu sitter, ähum, ligger jag i soffan och har kollat starten på Vasaloppet. Det tror jag inte att jag har gjort sedan jag var runt åtta-tio år. Jag gör det bara för att jag kan, och blev utmanad av mamma igår. Och jag är så himla stolt över att jag är envis som en karavan åsnor.
Jag har också hunnit med att rannsaka mig och min bild av mig själv så här på morgonkvisten. Det är nyttigt, men inte alltid roligt. Nu drar jag mig till sängen och dra täcket över huvudet. Vi får väl se om när jag dyker upp igen.
Vill bara säga det.