Så, nu ska vi snacka Klimakteriet. Jag är med språng och hoppsasteg på väg rakt in i klimakteriet. Eller snarare, jag är där. NU. Och det är inte alls som jag trodde. Jag trodde det skulle vara värmevallningar så att jag ensam kunde värma upp lägenheten, att jag skulle vakna badande i svett. Istället är jag lika frusen som förut. Idag var första gången jag gick utan vantar, från t-banan till träningen. Vi pratar femtio meter.
Däremot har jag just nu mens, fast jag har inte mens. Jag har bara så ont i bröstvårtorna så jag nästan hade föredragit mjölkstockning. För att inte tala om hur känsliga de är. Bröstvårtorna alltså. Och jag visste inte att det var möjligt att binda så mycket vätska i kroppen, det skvalpar om mig när jag går. Men som sagt inga svettningar. Det är ju synd, det är dem jag har sett fram emot.
11 timmar sedan
