Hopp

Jag tror inte jag kan förmedla eller själv förstå mammas önskan, hopp och tro att min styvpappa ska bli så bra att de två ska kunna få bo ihop igen. Den här natten är färdigvakad och mamma är hemma och sover. Sker någon försämring står vi redo att åka in.
Hur mamma orkar, om hon gör det, förstår jag inte. Att ständigt och jämt, tjugofyrasju som mina tonåringar skulle sagt, öka på mitt stackars huvud med tankar och oro har sitt pris. Jag är så trött i själen att det gör fysiskt ont.

Published with Blogger-droid v1.7.3