Det fanns en tid i min ungdom när jag alltid, känns det som nu, hamnade i slagsmål. Hamnade och hamnade förresten, det var väl så att jag helt själv gav mig in i bråken. Sitter och tänker på att uppta det beteendet för en kort sekund. Eller i alla fall ge snubben bredvid mig på t-banan en smäll. Han sitter och bläddrar i tidningen och vid varje nytt blad som vänds puttar han till mig. Jag undrar om jag stör mig på att han tar så stor plats i livet eller om jag bara är extra grinig idag.
Published with Blogger-droid v1.7.3