Men måste jag verkligen? (Och det här blev ett långt inlägg, du kan skippa första delen och gå rakt på andra stycket om du tycker det blir för långt. Rubriken kommer du dock inte ifrån, tydligen)

En lugn hemmakväll med tonåringarna. Lång middag, planering för resten av veckans måltider och nästa vecka. Sen lite fix och kände för att skrubba spis och fläkt och hämta duk i tvättstugan. Men sen satte sig jag och yngsta för att leta träningsform/gym som tillåter en nästan 15 åring att både träna gym och annat. Men det är ett virrvarr och för mig skulle det bli ganska dyrt om jag skulle köpa ytterligare ett kort för mig. Så nu ska jag kolla om mitt gym tillåter ungdomar. Yngsta kan absolut tänka sig att träna ihop med mig. Och det tackar jag för.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om alla måsten. Ikväll och oftast de andra kvällarna också känner jag att jag vill göra några saker, men jag har ändå ganska gott om tid till att kolla tv/läsa en bok/eller hänga med datorn. Tänker att min mamma alltid gjorde ngt, alltid hade en massa måsten som skulle göras. Och jag undrar, var det en massa måsten eller bara ngt hon var uppfostrad till att göra? Jag jobbar mycket med att inte ha en massa måsten. Jag tvättar för att jag vill ha ren tvätt, jag torkar golv när jag känner att det behövs, jag hänger upp gardiner om jag vill inte för att jag måste. Men jag kommer aldrig att byta gardiner, vår/sommar/höst/jul och förlåt jag glömde påskgardinerna, för att det är något man gör. Jag vill känna att jag bestämmer över hur jag mår, och att skippa alla, eller i alla fall de flesta måsten, är ett stort steg på vägen för mig.
Har du måsten? Och i så fall vilka?