Väg och väg. På sätt och vis är det ju en väg. Vattenvägen. Mot hemmet, mot ett nytt bloggmöte. Knasterfaster med minsta kommer och sover över ikväll. Blir jättekul. En lärdom av den här resan till Fru Venus är att nästa gång ska jag ta semester en fredag, åka med kvällsbåten torsdag kväll, som förhoppningsvis då går i tid. Båten alltså. Och sen åka hem när de kastar ut mig, vilket torde infinna sig typ redan på söndagen. För det blev lite kort om tid nu. Och stackars lilla goa Totsie! Rakad lite här och där, med vätska i ryggen, hängig och lite blek. Inte vinner hon något skönhetsmästerskap direkt. Jag håller alla mina tummar, två, för snar och plötslig tillfrisknande.
Vattenvägen bjuder på ett fantastiskt islandskap. På den Åländska sidan var isen/isflaken närmare 20-25 cm tjocka. Tog kort som jag tänkte ladda upp här, bara för att upptäcka att sladden till mobilen ligger inlåst med mina smutskläder i bagagerummet. Så bild kommer sen.
En intressant notering är att många som åker den här båten har gjort en så kallad 24-timmars och nu är på väg hem. Men det som igår var passande och på en del, snygga kläder på discot/dansbaren är i dagsljus inte riktigt lika tjusfullt. Kan jag tycka, men så sitter jag ju också själv i yllekofta och är helt grå, grå, grå, och lite svart. Så partyt är ganska långt härifrån.
6 timmar sedan
