Jag gnäller och gnäller, mest för mig själv och på Facebook om min förkylning. Men igår tog den en ny vändning. Snuvan är inte borta, men mycket bättre, nu kommer istället känslan smygande att jag kanske har urinvägsinfektion. Som ett brev på posten. Fast hade det varit brev hit hade det säkert delats ut försent eller kommit bort, för postgången här där jag bor... vänta, förlåt jag kom helt bort från ämnet.
Förkylningen var det. Jo, jag har inte ont och inte heller svider det, men jag får springa som en iller till toan stup i sekunden och jag är kissnödig hela tiden. Till råga på allt måste jag nog kolla andningen. Går lite trögt och tungt. Vore ju verkligen jättekul om förkylningen gått över till lunginflammation. Den trehundrafyrtiotolfte eller så. I övrigt mår jag faktiskt bra. Så gnället är bara för att ha något att göra.
Nu ska jag släpa med mig tonåringarna ut och gå, till centrum lite längre bort. Sen får vi se status på Singelmamman.
3 timmar sedan
