Tålamod och förståelse

På t-banan hem idag hade någon helt plötsligt och väldigt oväntat skruvat upp ljudet på allt och alla människor. Jag som vanligtvis knappt lägger märke till människor när jag åker kommunalt hörde när tanten längst bort i vagnen tog av sig sina bomullsvantar. Killen bredvid mig hade Tourettes, han rapade oavbrutet, hummade och småpratade med sig själv. På gymmet hade varenda maskin flyttats om och stod på en helt nya platser. Det tog mig ett helt pass att få hjärnan att hänga med. Det är alltså så här det känns när hjärnan är lite svedd. Då får jag se till att inte låta den brinna totalt.