Önskas ett bättre namnminne

En kvinna ställde sig framför mig, mycket på tok för nära. Och stirrade. När jag tittade på henne sa hon glatt HEJ! Följt av, "känner du igen mig?" Det gjorde jag faktiskt. Till utseendet. Men namnet, helt blankt. En svag känsla av att vi jobbat ihop. Så där stod jag och snick-snackade och låtsades. 

Som straff togs tåget utan förklaring ur trafik, jag är svinhungrig och jävligt grinig.