Medalj

Ska jag ha! Jag har lyckats deklarera via nätet. Ja att deklarera via nätet är inte det svåra, själva deklarerandet är galet svårt. Vilket språk det är. Suck. Har ju sålt lägenhet förra året, och köpt ny och uppskov finns sedan gammalt och vinst har jag gjort och... Eländes, elände. Jag som trodde jag skulle få en fin slant tillbaka.

Visst jag får lite, men här har vi verkligen betoning på lite... *hänger med huvudet och är ledsen*

Nä, nu struntar jag i det, jag har gjort min plikt och pengar kommer lagom till att betala Italienresan. Så jag tänker framåt istället och åker till barnens morföräldrar för att se hur mormors blommor ska vattnas medan de själva (mormor o morfar alltså) är i Tyskland. Skratta du, men jag lovar dig, det är en hel vetenskap det där blomvattnandet.

Nu har det kommit!

Helvete vad nyfiken jag är! Och jag som aldrig svär, egentligen. Jamen fatta jag har fått skattebeskedet, eller vad heter det, känner mig som i tonåren när jag frågade chans och väntade på svar....
Eller ja det gjorde ju aldrig jag, frågade chans, jag begrep det alldeles försent. Då var både killar och tillfälle förbi. Men kuvertet är kvar. Ska jag öppna det nu eller vänta till imorgon?
Herregud, tänk om jag får pengar tillbaka!
Fet chans va...
För övrigt har jag nyss kommit hem från en alldeles underbar middag, bjuden av kära vännen. Och kan konstatera att för att ha råd att vara egen företagare så ska du ha minst en miljon nergrävd väldigt nära dig.
Ska du äta gott, billigt och bli väl omhändertagen av trevlig personal ska du gå till Levendi på Fleminggatan i Stockholm. (det här sista är väl en sorts reklam, men jag får inte något för det så det är inget att bli upprörd över)