Jag är alltid lite rädd att jag sticker ut och märks för mycket. När jag själv inte vill. Sen har jag ju stunder, typ väldigt ofta får jag medge, när jag vill märkas. Men som sagt, jag inser att jag aldrig kommer att uppmärksammas lika mycket som mannen som stod i parken nära jobbet idag.
Med en bergsprängare på högeraxeln, en cigg i vänsterhanden och en ölburk på huvudet dansade och sjöng han för oss alla.
Själv är jag glad om någon märker att jag har ett nytt halsband. Och så vet jag inte heller hur man stavar till beige.
14 timmar sedan
