För 16 år sedan kl 12 tog jag och barnens far en promenad till BB. Ja vi gick till BB för det var bara en rutinkontroll. Två veckor över tiden. In och ultraljud och konstatera, inte jag, jag såg inte något för magen var i vägen, barnmorskan konstaterade att: "Ops! en törstig liten krabat, ingen fostervatten kvar! Vi får lov att sätta igång födandet". Jasså, tänkte jag, och satte mig i en varm och skön dusch. Efter jag fått lavemang. Extra skönt en sån stund.
Klockan 15 kom första värken, kl 17 kom epidural och kl 18 gick barnens far och tittade på nyheterna.
Kl 19.30 kom världens bästa son till världen! Kl 19.32 kom fostervattnet som en fors över barnmorskan och halva golvet! Lilleman hade legat som en kork så jag missade helt det skojiga "Oj-nu-gick-vattnet-paniken".
Kl 19.33 försvann barnens far, en barnmorska/sjuksyster, en lilleman. Inte något jag märkte, hade fullt upp med att bli av med moderkakan. (Tänker alltid på någon rymdfilm när jag hör ordet moderkaka, men misstänker att jag förväxlar det med moderskepp)
Kl 20.00 var de tillbaka, lilleman hade magpumpats, räddats från navelsträng runt halsen och fått syrgas.
GRATTIS ALLRA BÄSTA S! Jag älskar dig.
Värdelöst vetande: För 16 år sedan tog Sverige brons i fotbollsVM. För 16 år sedan var det lika varmt som i år.
14 timmar sedan
