Ett brev på bosten

Kommer hem sent. Bandy, skitmatch, men härliga vänner. Ett brev, tjockt vadderat ser jag direkt. Någon av tonåringarna, troligtvis den äldsta, har varit hemma och lagt all post på köksbordet.  I det tjocka, vadderade kuvertet ligger jättefint julgranspynt och julkort, allt gjort av Anna! Jag blir så rörd att jag börjar gråta. Jag har aldrig träffat Anna. Men fastnat för hennes blogg. För att hon skriver med medkänsla, med humor, distans, sorg, längtan, ännu mer sorg men framförallt för att hon skriver rakt upp och ner om hur hennes liv är. Kort sagt, en blogg om livet som det inte borde vara om vi levde i den bästa av världar. Jag har också köpt ett par underbart sköna och fina vantar här, som Anna gjort.  Jag vet inte hur jag skulle ha klarat av att fortsätta mitt liv om det var jag som drabbats av samma öde som Anna. Att kunna tänka på någon annan än mig själv i en sån situation. Nä jag hade inte lyckats göra det. Tusen, tusen tack Anna, det är jättefint och kommer pryda mina paket och mitt julhem!