Med en sjutusande sjungade smäll!

Sjukanmälde yngsta som för tredje dagen har feber. Men inget mer. Konstigt det där med infektioner, för det måste ju vara en infektion. Yngsta är pigg som en nötkärna i övrigt.
For till träningen för att köra ett pass med bästa arbetskamraten G. Och knappt hinner jag sätta mig i en maskin och ta mig ur den förrän ryggen lägger av. Med ett redigt pang knäpp! Vad är det för ett sätt? Ont så in i hoppsan, med smärta som strålar ner över rumpan och baksidan på låret. Hej och välkommen smärta och orörlighet. Precis vad jag önskat mig. NÄ INTE! Nu har jag gått och gnällt för alla arbetskamrater i korridoren. Förväntar mig mycket omtanke och medkänsla idag. Som om de visste vad det är... muttrar.