Utan orsak

Jag gråter nästan aldrig. Inte för att jag inte vill eller för att jag inte kan. Jag blir bara inte så påverkad/berörd. Jag har arbetskamrater, vänner som inte kan höra ordet skolavslutning, sommarlov, Lucia, skrubbsår what ever utan att blöta ner näsdukar och tröjärmar. Men inte jag. Jag kan känna en krusning i ögonvrån men så stannar det där. Så! Plötsligt utan förvarning blir jag ledsen, berörd, och börjar gråta. Och jag kan inte härröra det till någonting. Det är jobbigt. För om det var skolavslutningar kunde jag ju bara låta bli att gå på dem.