Alltså jag tänkte ju bara på hur min styvpappa mår. Inte på sjukvårdens regler och totala avsaknad av humanitära ställningstagande*. Att han, styvpappan alltså, knappt kan gå, har ett bensår som smärtar helvetiskt och är i allmänt skröpligt tillstånd (förvisso till stor del självförvållat) det spelar ju ingen roll. Han är vid medvetande och kan prata, och då ska han tydligen hem. Hem till min mamma som inte orkar ta hand om honom. Och som ska oroa sig så hon inte kan sova, och av sömnbristen orkar hon ännu mindre ta hand om sin man.
*Ursäkta om jag trampar på någons ömma sjukvårdstå, men jag har noll förståelse för hur patienter blir behandlade idag.
9 timmar sedan
