Dagens jammande på Stampen var helt i min smak, lite mer åt blues än åt rock. Men, och det var just det här med Men. Vissa av dessa varelser är helt utanför verkligheten. Det var två kompisar där, i 55+. Och så fort det kom en kvinna var de framme, la handen på axeln och hade halva huvudet i kvinnans öra. Gång på gång på gång, trots att de hela tiden blev avvisade. De var plumpa och fulla. Sen sitter de och berättar om alla "trista" kvinnor som finns överallt.
Jag är glad att jag är trist.
9 timmar sedan
