Jodå, överlevt, men knappt. Om det var svårt att lyfta förra veckan så var den här dagen mer som ett oavbrutet magplask. Men tonårsdottern sover hemma ikväll igen. Så nu sitter vi i soffan, äter vindruvor och ser Färjan. Och en del av de som är med. Hm, oj, eller vad ska jag säga. Det är med en skräckblandad förtjusning jag kollar.
I övrigt tänker jag lämna den här måndagen i tystnad, ignorera resten av den och se fram emot att resten av veckan.
6 timmar sedan